Igår kväll var en jobbig kväll. Det började vid 17 tiden. Sen blev de bara värre o värre. Jag satt i sängen och slog händerna framför ansiktet och bara grät allt jag kunde. Jag kunde inte sluta gråta, och mina dumma tankar snurrade runt i huvudet. En
personal satt först med mig vid kl 19, sen en annan senare på kvällen. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen, jag bara grät och grät. Kände att om livet ser ut såhär med ångest och panikattacker så vill jag inte leva mera. Ärligt, jag orkar inte leva
ett liv där jag gråter dagligen..
